Allt är möjligt!

Jag trodde verkligen inte att jag skulle våga. Liksom, ställa mig inför en stor publik och sjunga! Man måste vara modig för att göra det och jag är inte den modigaste tjejen på skolan. Det började med att vi hade musik och min lärare berättade att vi skulle ha en höst konsert på skolan. Alla som ville fick ställa upp.

-          Är det någon som vill ställa upp?

Ingen sa ett ord. Ingen verkade vilja vara med. Jag satt och tänkte: Jag kan faktiskt sjunga! Varför räcker jag inte upp handen?

Men det är klart, jag skulle aldrig våga och dessutom skulle alla i klassen skratta. Särskilt killarna…

 

Det gick några dagar efter den där dagen och jag tänkte fortfarande på det. Jag kom hem, slog på datorn och öppnade upp youtube. Jag satt och tittade igenom en massa tjejer och killar som hade lagt upp videos på sig själva när de sjöng. Vissa sjöng verkligen riktigt bra! Jag tänkte: Vågar jag inte sjunga inför en riktigt publik kanske jag kan testa med att lägga upp en video? Då är det ju inte som att de ser mig på riktigt .

 

Jag bestämde mig. Jag lägger ut en video! Men vilken låt ska ja sjunga? Jag satt och funderade ett bra tag tills jag bestämde mig för att sjunga en cover på Justin Bieber’s låt Baby. Jag tog fram min gitarr och försökte få ihop låten så att det skulle låta bra. Jag fick tillslut det att låta bra och började sjunga. Jag satte på min webcam och tryckte på spela in. Okej Laura, nu gäller det, tänkte jag.

När jag hade spelat in videon klart lyssnade jag igenom den. Jag började bli nervös, tänk om jag skulle få negativa kommentarer!

Nej, nu trycker jag på lägg upp! Då var det klart då! Jag har lagt upp videon.

 

 

 

 

 

 

Nu är det bara att vänta tills jag får kommentarer. Det dröjde inte mer än en timme innan jag fick min första kommentar.

Hej tjejen! Det låter riktigt bra! Lägg jätte gärna upp fler videos, det låter bra!

Jag blev så glad när jag såg kommentaren. Det var dessutom en kille! Det kom in kommentarer hela tiden, efter en timme hade jag redan fått 15 kommentarer och alla var positiva. Jag blev så otroligt glad att jag bestämde mig för att fortsätta lägga upp videos. Det hade nu gått 1 månad och jag hade redan lagt upp 6 videos. Mitt självförtroende blev allt bättre och bättre.

 

-          Okej allihop! Idag är sista dagen för att anmäla sig till julkonserten. Någon av er som vill anmäla er eller är det fortfarande ingen som vill?

Det vart knäpptyst i aulan tills jag sa något.

-          Jag kan vara med!

-          VA? Som att du skulle våga det, sa en av de tuffa killarna i klassen.

-          Erik, låt Laura vara. Om hon vill ställa upp så får hon väl göra det. Inte ska väl du lägga dig i?

Lätt som en plätt var det att säga att jag ville ställa upp. Ändå hade jag inte gjort det fören nu. Visst, jag fick en mesig kommentar av Erik, men vad gör det? Jag hade övervunnit min rädsla! De två Sista sakerna jag måste klara av nu är att sjunga upp för min lärare och sen självaste konserten.

Jag övade varenda dag och la upp fler och fler videos.  Min största inspirationskälla just då var Justin Bieber! Han blev ju upptäckt genom youtube. Han la precis som jag, upp videos på sig själv när han sjöng. Och rätt som det var blev han upptäckt av Usher! Allt är möjligt, bara man kämpar för det man vill nå!

 

Dagarna började närma sig. Det var bara 3 dagar kvar och jag började bli riktigt nervös. Jag försökte att inte tänka på det men hur jag än gjorde så kunde jag inte undgå tankarna om vad som skulle kunna hända när jag stod på scenen. Allt som gick omkring i huvudet var ”tänk om jag skulle glömma bort texten”, ta en falsk ton eller till och med snubbla på scenen! De där 3 dagarna gick otroligt snabbt och plötsligt var det tid för konsert. Jag var redan inne i aulan med alla andra elever som skulle ställa upp. Vi var inte många, och det var mest de tjejer som är populära som hade ställt upp. De hade kompisar som stöttade och var på plats för att se dem.

Vad hade jag? Jag hade min familj. Min mamma, pappa och lillebror. Även en del människor på youtube hade önskat mig ”lycka till” för kvällen. Även om jag inte hade kompisar som var där för att stötta mig var min familj där och det är dem jag älskar mest!

 

 

-          Mina damer och herrar! Ni har inför denna kväll 8 olika solonummer som ska framföras. Jag hoppas att ni njuter av underhållningen och har en riktigt trevlig kväll! Först ut Anna Kristensson!

Jag stod där bakom scenen, lyssnade på alla tjejerna som sjöng. Jag var sist ut och det kändes tufft. Alla tjejerna var jätte duktiga! Skulle jag låta lika bra som dem?

 

-          Sist ut för ikväll är Laura Contreras, en stor applåd!

Jag satte mig på stolen som var placerad mitt på scenen. Med en strålkastare riktad på mig. Nu gäller det, jag klarar det! Jag tittade ut på publiken och såg att pappa hade videokameran uppe. Åhnej, inte filma pappa!

 

Jag började med mitt intro till låten och började sedan sjunga. Allt gick oväntat bra, och när jag hade sjungit klart ställde alla sig upp och jag fick många applåder och visslingar. Till och med killarna applåderade!

När jag kom hem på kvällen satte jag på kameran och tittade på videon pappa hade spelat in. Jag blev glad, det lät faktiskt bra! Mamma och pappa sa hela tiden att de var väldigt stolta över mig och att dom tycker att det var otroligt modigt.

Jag gick in på mitt rum, tog sladden till kameran och kopplade in den i datorn. Jag ska ta och lägga upp den här så att alla får se att jag har lyckats övervinna min rädsla. När jag hade lagt upp videon fick jag en tanke. Varför inte skicka videon till Justin Bieber? Det är ju trots allt hans låt och tack vare honom som jag vågade göra det jag gjorde.

 

 

 

 

 

 

Jag loggade in på Twitter, och skrev:

Hi Justin! Just wanted to send you this video. We had a concert in school this evening and I sang your song Baby! I never thought I was able to do what I did. To stand on stage having all those eyes starring at you and you know what you have to do. That is something that has always frightened me but thaks to you I could do it. You are my biggest inspiration in life. Thank you so much for being you! I love you, Laura from Sweden!

När jag hade skickat iväg texten så tänkte jag först: Jag skickade just en video till Justin Bieber, hur många tjejer skriver inte till honom varje dag? Men man vet aldrig, det kan ju faktiskt hända!

Jag satt och uppdaterade sidan hela tiden, men inget svar på Justin. Nåväl, det måste vara ganska svårt att upptäcka det jag skrivit när flera tusen andra tjejer också har det. Men! Precis innan jag loggade ut fick jag ett mejl där det stod ”du har fått ett meddelande av Justin Bieber”. Jag skrev till och loggade in på twitter för att se vad han skrivit.

Meddelandet löd så här: Hi Laura! I’m very glad that I am inspiration for you. You have a really good voice and I think that if you follow your dreams you will come far. So keep following your dreams and never say never! Xoxo /Justin Bieber

 

Det jag vill visa med dem här historian är att man klarar allt, bara man verkligen kämpar och försöker. Man kommer alltid att ha folk som är avundsjuka och som inte alltid kommer vara så snälla mot en. Men man ska inte låta dem att få dig att må dåligt eller att tappa självförtroende och sluta sträva mot ens mål! Du har all rätt att ha drömmar, hur löjliga dom en låter.
Man kanske drömmer om att en dag bli artist eller en fotbollsstjärna. Det kommer alltid att finnas folk som kommer att säga att du aldrig kommer att klara det. Men vill man klara det, så gör man det! Fortsätt följa dina drömmar och låt inte anda förstöra för dig.

 

 

 

Om du har något du är rädd för, något du inte vågar göra. Försök att göra det ändå!
Visa för alla som inte tror på dig, att du faktiskt kan!

Jag kunde övervinna min rädsla genom att lägga upp videos på youtube och alla positiva kommentarer hjälpte mig att få ett bättre självförtroende. Jag fick även en del negativa kommentarer, men några av dem tog jag åt mig och försökte göra det bättre. Men visst, det fanns en del människor som kommenterade ”du suger på att sjunga” men man ska försöka att se över dem. Det är människor som inte har bättre för sig än att sitta och säga negativa saker.

 

Men det viktigaste för mig är att jag till sist övervann min rädsla. Jag är stolt!

 

Guess what? Jag fick VG+ på den här! YAY!